g

Och jag grät. Grät och grät och grät. Spände varenda muskel i kroppen och bara slet ut alla tårar och kastade dem på marken. Jag grät mer. Spände varenda muskel i ansiktet och knöt ihop mig själv till en obetydlig knut på golvet lämnade tårarna där. Utslängda på golvet. Jag skrek inombords. Jag skrek så högt att jag inte kunde andas och mina fingertoppar svullnade av allt adrenalin. In i duschen. Lät det skållheta vattnet strila över ansiktet och bara tvätta bort allt. Allt allt allt. Vrida ur alla känslor som om de vore en gammal disktrasa och kasta dem på golvet. Låta dem rinna ner i avloppet. Ensamma. Utan ägare. För utan ägare gör känslorna ingen skada. För jag vill inte ha dem längre, inte just de känslorna på det här sättet om de ska göra så här med mig. För jag hade väntat på att få gråta hela dagen. Jag hade försökt. Velat gråta så jävla mycket så att det gjorde ont.

Och sen gjorde det så jävla jävla ont.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0