glue

jag fastnar
fan vad jag fastnar

och klistret jag fastnar i är det allra segaste
går inte att ta sig loss

det gör mig långsam
hinner inte reagera
hinner inte ens när det jag vill ska hända händer

och jag sumpar det.


jag vet att han känner det

så jävla in to him är jag.
så jävla
för han är så snygg
och jag älskar vår ögonkontakt för den bränner helt galet
jag vet att han ser mig
han ser mig så mycket.

och det här är bra, det här stadiet,
för mer kan det inte bli i nuläget

han är liksom ganska så förbjuden den jäveln.

world of plastic

tänker på det där fruktansvärt dåliga mottot.
"fake it 'til you make it"
i alla fall i stunden tycker jag att det är fruktansvärt.
att alla bara låtsas hela tiden.
ljuger sig.
försöker vara.

jag gör det.
tänker på hur jag uppfattas.
ändrar så att jag uppfattas som jag vill uppfattas.
ändrar hela tiden.
fast inte så att det märks.
inte så att det märks att man ändrar.
allt ska vara så perfekt och normalt och naturligt som möjligt.

SÅ JÄVLA LÖGNAKTIGT.

det är inte är
det är inte vara

det är bara hur hela tiden.

tänk att alla bara låtsas.

Det är så äckligt plastigt.


finns för mig istället för att fångas av mig

jag bränner
det bränner
som bränner
på ryggen
på benen

det slår
jag slår
som slår
i huvudet

som en stickande smärta

det räcker

du har redan fått mig
slute lek

en annan dag

på väg till skolan
åker buss
lyssnar på rätt ord i hörlurarna.
tittar ut genom bussfönstret på en soluppgång över vita åkrar och tänker på hur jävla underbart det är att bara tänka på honom.
titta på honom
utan att det betyder något
J.
Lever lite just där, då.
Är oövervinnelig.

tänk om han också är såhär

är längst bak i bussen
gråter utan tårar
orkar inte vara mer
orkar inte tänka mer
önskar allt jag inte får
önskar allt som inte går

RSS 2.0