förväntningar
nu är det såhär:
jag spenderar mina kvällar i ett tyst rum och dricker fil
jag tar tidigare bussar men missar ändå alltid rätt person (och hur fan är det möjligt??)
jag tror att jag vill vara stereotyp och vacklar mellan mig själv och den man borde vara enligt omvärlden, sitter alltså i soffan med mina föräldrar och mår bra och har det bra tills jag kommer på att jag borde väl vara någon annan stans egentligen och "ha kul" men det är jag inte fyfan vad jag är pinsam.
För jag vet var Han är men jag kan inte åka dit för alla mina kompisar är som jag och sitter hemma och deppar ikväll. Och varje gång jag vet var han är men själv inte är där går jag sönder lite inuti.
går under
NU ORKAR JAG INTE LÄNGE FÖR I HELVETE.
JAG VILL INTE VARA HÄR ENSAM I EN SVART PÖL UTAN MIN BÄSTIS, OCH JA JAG KALLAR HENNE BÄSTIS FORTFARANDE JUST FÖR ATT HON ÄR DET OCH HAR ALLTID VARIT DET OCH VAD FAN SKA MAN SÄGA ANNARS: "en väldans fin vän" - SOM ALLA ANDRA JÄVLA BLOGGERSKOR. NEJ. HON ÄR MIN BÄSTIS. MIN ALLRA BÄSTA KOMPIS. MIN SYSTER FAST DET INTE ÄR GENETISKT OCH NU RÄCKER DET. HON SKA INTE VARA 763 KILOMETER IFRÅN MIG OCH JAG SKA INTE VARA 763 KILOMETER IFRÅN HENNE. DET FATTAR VÄL VEM SOM HELST.
för vet ni?
jag orkar inte längre gråta i täcket varje kväll för att ingen ska höra,
jag orkar inte längre åka bussen själv på morgonen
jag orkar inte längre vara ensam med våra minnen
jag kan ju fan inte bläddra igenom fotoalbum ensam och säga "åh, minns du hur kul vi hade" eller "haha, så fula vi var" för vem fan ska jag säga det till?
JAG VILL INTE VARA HÄR ENSAM I EN SVART PÖL UTAN MIN BÄSTIS, OCH JA JAG KALLAR HENNE BÄSTIS FORTFARANDE JUST FÖR ATT HON ÄR DET OCH HAR ALLTID VARIT DET OCH VAD FAN SKA MAN SÄGA ANNARS: "en väldans fin vän" - SOM ALLA ANDRA JÄVLA BLOGGERSKOR. NEJ. HON ÄR MIN BÄSTIS. MIN ALLRA BÄSTA KOMPIS. MIN SYSTER FAST DET INTE ÄR GENETISKT OCH NU RÄCKER DET. HON SKA INTE VARA 763 KILOMETER IFRÅN MIG OCH JAG SKA INTE VARA 763 KILOMETER IFRÅN HENNE. DET FATTAR VÄL VEM SOM HELST.
för vet ni?
jag orkar inte längre gråta i täcket varje kväll för att ingen ska höra,
jag orkar inte längre åka bussen själv på morgonen
jag orkar inte längre vara ensam med våra minnen
jag kan ju fan inte bläddra igenom fotoalbum ensam och säga "åh, minns du hur kul vi hade" eller "haha, så fula vi var" för vem fan ska jag säga det till?
skriver det inom parantes för att jag inte riktigt vågar erkänna det
För idag kom han tillbaka. Han har varit som bortblåst hela veckan och jag har fan fått abstinens.
Men idag skymtade jag den där helvetesvackra individen i två sekunder och det sög till något alldeles sjukt i magen. Han är här. Han finns igen. Men han är fortfarande inte min.
och jag gör * OLYCKLIG KÄRLEK som en punkt på den där fruktansvärda listan av och om allt som kommer på en gång, (för ja, det är nog så att jag är så jävla kär i honom men vågar inte erkänna det, nej inte ens för mig själv för jag vill inte vara svag och det blir man ju av kärlek) (väl?)
då kan jag ju fan lika gärna ljuga
och det är snart ett år sedan nu
sommaren 2011
och jag vet inte riktigt hur jag ska göra det här,
vad jag ska göra med allt.
för visst har jag,
jag har så mycket som jag önskar,
och förutsättningarna är ok.
men vad känner jag?
jag vet inte än
vet inte om jag orkar dra mig ur,
ändra.
vet bara att jag vill göra allt
göra allt det
det som man borde för att ha något kul att berätta om
för att ha något gjort
vill bara ha något
där uppstår förvirring.
vill jag göra det,
eller vill jag bara kunna berätta att jag gjort det?
då kan jag ju fan lika gärna ljuga.
sommaren 2011
och jag vet inte riktigt hur jag ska göra det här,
vad jag ska göra med allt.
för visst har jag,
jag har så mycket som jag önskar,
och förutsättningarna är ok.
men vad känner jag?
jag vet inte än
vet inte om jag orkar dra mig ur,
ändra.
vet bara att jag vill göra allt
göra allt det
det som man borde för att ha något kul att berätta om
för att ha något gjort
vill bara ha något
där uppstår förvirring.
vill jag göra det,
eller vill jag bara kunna berätta att jag gjort det?
då kan jag ju fan lika gärna ljuga.
ur något, bara ur.
Och de där små flackande ögonblicken får mig att känna mig hel igen.
Det är så fruktansvärt fånigt egentligen.
Som om vi två delade någon sorts förbjuden tanke.
Och egentligen är det så fruktansvärt hemskt också.
Om det skulle vara sant och om man såg det från Hennes synvinkel.
Men det gör inte jag.
Jag är ju jag för helvete.
Det är min synvinkel som gäller just nu för mig,
och lite ögonkontakt kan väl inte skada?
(för egentligen vill jag nog bara att de ska göra slut för att ingen ska titta snett om jag "flirtar" lite med honom)
Inte liksom för att det ska bli något för det hade nog ändå inte funkat,
även om jag ser honom som den attraktivastecharmigastefinasteassnyggastehelvetesvackraste individen på hela jorden.
Även om det.
Det är så fruktansvärt fånigt egentligen.
Som om vi två delade någon sorts förbjuden tanke.
Och egentligen är det så fruktansvärt hemskt också.
Om det skulle vara sant och om man såg det från Hennes synvinkel.
Men det gör inte jag.
Jag är ju jag för helvete.
Det är min synvinkel som gäller just nu för mig,
och lite ögonkontakt kan väl inte skada?
(för egentligen vill jag nog bara att de ska göra slut för att ingen ska titta snett om jag "flirtar" lite med honom)
Inte liksom för att det ska bli något för det hade nog ändå inte funkat,
även om jag ser honom som den attraktivastecharmigastefinasteassnyggastehelvetesvackraste individen på hela jorden.
Även om det.
- men bry dig inte då.
kan inte låtsas att jag inte bryr mig när han är allt jag bryr mig om
utkast
Hjälp mig.
Hur fan?
Varför?
Får jag?
Jag vågar ändå inte...
kan inte längre andas.
Måste förändra nu, nu, nu.
Annars dör jag.
Annars går jag under av, jagvillhahonomsåjävlamycketmendetgårinte-känslor.
Omöjligheter.
Snälla hjälp mig må bra,
jag trivs inte med mig själv längre.
Hur fan?
Varför?
Får jag?
Jag vågar ändå inte...
kan inte längre andas.
Måste förändra nu, nu, nu.
Annars dör jag.
Annars går jag under av, jagvillhahonomsåjävlamycketmendetgårinte-känslor.
Omöjligheter.
Snälla hjälp mig må bra,
jag trivs inte med mig själv längre.
to create your life - don't read the books
och jag tittar på böckerna i hyllan.
lexikonen.
utspridda på olika hyllplan, men i grupper
så ändå i ordning.
så tänker jag att oj vad siffrorna på deras ryggar symboliserar allt.
livet.
de symboliserar hur tillgängliga våra påhittade livsmanualer är under olika perioder av livet.
123456 på lägsta hyllan.
Mina föräldrar hade all kontroll. Och alla tips och råd var allt för lättilgängliga.
789101112 på mellersta hyllan.
Jag skapar egen kontroll och bryr mig inte så mycket om andra. Visst finns manualre och regler, men de är inte så lätta att fastna i, och de intresserar mig heller inte särskilt mycket.
1314151617 glapp 24. På lägsta hyllan.
och det är här. alldeles för lätt att fastna i. alldeles för mycket regler och manualer att leva efter. vad får man göra och vad får man inte göra?. allt står här. men för att det ska bli så jobbigt, krångligt och bergochdalbaneaktigt som möjligt har vi slängt in allt i bokstavsordning, så att det ska verka lätt och luftigt men egentligen är det stentung
så kanske - to create your life, don't read things like this,
and for the love of god, don't create it.
LIVE IT.
lexikonen.
utspridda på olika hyllplan, men i grupper
så ändå i ordning.
så tänker jag att oj vad siffrorna på deras ryggar symboliserar allt.
livet.
de symboliserar hur tillgängliga våra påhittade livsmanualer är under olika perioder av livet.
123456 på lägsta hyllan.
Mina föräldrar hade all kontroll. Och alla tips och råd var allt för lättilgängliga.
789101112 på mellersta hyllan.
Jag skapar egen kontroll och bryr mig inte så mycket om andra. Visst finns manualre och regler, men de är inte så lätta att fastna i, och de intresserar mig heller inte särskilt mycket.
1314151617 glapp 24. På lägsta hyllan.
och det är här. alldeles för lätt att fastna i. alldeles för mycket regler och manualer att leva efter. vad får man göra och vad får man inte göra?. allt står här. men för att det ska bli så jobbigt, krångligt och bergochdalbaneaktigt som möjligt har vi slängt in allt i bokstavsordning, så att det ska verka lätt och luftigt men egentligen är det stentung
så kanske - to create your life, don't read things like this,
and for the love of god, don't create it.
LIVE IT.
