för det var det jag kom fram till där inne på badrumsgolvet.

fan.
jag pallar inte.
dom är här nu.
han är här nu.
han ni vet, som jag alltid snackar om.
han sitter vid mitt köksbord.
med min bror.
han och några till och jag klarar det inte längre.
jag var där nere i ca 1 minut, kokade te, hälsade.
den minuten spenderade jag ungefär genom att  anstränga mig så in i helvete för att mina händer skulle sluta darra, min mun skulle sluta vara så torr och min puls skulle sluta vara så hög.
30 av sekunderna spenderades inne på badrumsgolvet i ren desperation och typ vad ska jag göra vad ska jag göra vad i helvete ska jag göra.
OCH NU FLYR JAG HÄR IFRÅN.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0