den där omöjliga önskningen från en buss

Det jag tänker när jag sitter här på bussen.

Att du plötsligt står där du frågar är det ledigt här och ja säger jag och du sätter dig mitt emot mig för det är ett fyra-säte jag sitter i och ja du ler till och med lite mot mig och så ler jag mot dig för det är så bra allt ihop och jag frågar vart är du på väg och du svarar och sen frågar du mig och sen pratar vi och du säger saker jag vill höra och du är så fin du är så fin hela du är så fin hinner jag tänka tusen miljoner gånger om på bussresan som visst aldrig tar slut nej för vi åker hela vägen för vi vill inte hoppa av varken du eller jag och du bryr dig inte om att just vi sitter här du och jag när andra går förbi och du avfärdar alla andras förslag för du vill bara sitta här med mig den som ingen skulle tänka att du ens skulle fundera på att bry dig om och du hinner berätta så mycket för du är så pratsugen att vi åker så långt att vi inte vet vart och jag bara tittar på dig och du i mina ögon och detta ska kännas så härligt och du ska tänka på mig sen när vi skiljts åt och jag på dig och sen ska vi ses dagen efter i skolan och något ska vara förändrat mellan oss något då till det bättre och vi ska vilja vara i närheten av varann hela tiden fast hemligt och allt ihop ska kännas så
härligt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0