tamignågonannanstansmenintehärifrån

Och de där små flackande ögonblicken får mig att känna mig hel igen.

Det är så fruktansvärt fånigt egentligen.
Som om vi två delade någon sorts förbjuden tanke.
Och egentligen är det så fruktansvärt hemskt också.
Om det skulle vara sant och om man såg det från Hennes synvinkel.

Men det gör inte jag.
Jag är ju jag för helvete.
Det är min synvinkel som gäller just nu för mig,
och lite ögonkontakt kan väl inte skada?

(för egentligen vill jag nog bara att de ska göra slut för att ingen ska titta snett om jag "flirtar" lite med honom)

Inte liksom för att det ska bli något för det hade nog ändå inte funkat,
även om jag ser honom som den attraktivastecharmigastefinasteassnyggastehelvetesvackraste individen på hela jorden.

Även om det.