nej nu är den tio i ett
klockan är halv ett och jag äter fil.
är hemma igen för jag kunde inte fly längre.
tiden för det tog slut, jag åkte hem igen och möttes i dörren av en alldeles för påtaglig doft av någon, något.
jag har aldrig ens rört vid honom men ändå så visste jag på en gång att det var hans jag kände.
det är han och det här är inte som vanligt tänkte jag och jag tror att jag kommer minnas den där doften för evigt.
jag måste göra det.
för han var här, men inte för mig.
Kommentarer
Trackback
